Ska aldrig föda barn igen!

Kl. 06.30 - Vattnet har gått och värkarna börjar tillta. Ringer in och frågar på BB om jag ska komma in.
- Nej ta det lugnt du, ät lite frukost och koppla av en stund innan du åker in, ingen brådska svarar sköterskan.
Ingen brådska, ta det lugnt?? Vad fan, tänker jag. Hur ska jag kunna koppla av då det värker?! Alltså verkligen VÄRKER.
Jag ringer sambon på jobbet och säger att det börjar bli dags att komma från morgonskiftet på jobbet. Men TA DET LUGNT du, ingen brådska tyckte sköterskan på BB. Varför inte hyra en film eller åka på solsemester till Thailand först?
Jesus, det värker.
Helvete kom hem från jobbet nu, jag måste in och få smärtstillande NU!

Efter 20 minuters evig väntan dyker han äntligen upp och vi beger oss in mot BB. Bilresan tar ytterligare 20 minuter och nu gör det verkligen ont. Riktigt ONT!

En sköterska möter oss i receptionen och vi blir skickade till ett rum där hon kopplar på elektroder och grejer för att mäta babyns hjärtfrekvens och längden mellan värkarna.

Skulle jag kunna få smärtstillande TACK väser jag mellan värkarna som nu är RIKTIGT kraftiga.

Sköterskan svarar att vi måste vänta på att läkaren kommer och undersöker och kollar hur mycket jag öppnat mig. Under tiden får jag låna varma rispåsar att lägga på magen, men vad tusan hjälper det?! Värmen gör bara smärtan ännu mer intensiv.
TA HIT SMÄRTSTILLANDE NU!

Läkaren kommer och gör ultraljud för att se om det finns något fostervatten kvar i magen. Icke, allt är tomt och då måste bebben ut snarast för att det inte ska uppstå infektion.
Ja tack, ut med den bara tänker jag. Ut med ungen och bort med smärtan. Aj fan vad ont det gör. Det går inte att beskriva, det gör bara så himla.... Ont!

Vi väntar och krämpar och plågas och gråter i timmar känns det som, men ingen unge vill komma ut.
Ja förresten så väntar jag fortfarande på det där smärtstillande. Ryggbedövning/epidural eller vad som helst men det verkar de ha glömt.

Nu kommer sköterskan med dropp. Vi måste "sätta igång" förlossningen säger hon, eftersom det är tomt på fostervatten i magen. Fine tänker jag, bara du ger mig BEDÖVNING!

Lite senare kommer chockbeskedet, det är för sent att ta bedövning för jag har öppnat mig för mycket. Men vad i helvete?? Finns det någon försäkring som täcker den här smärtan jag måste utstå?!

Jag åmar mig runt i rummet, ligger på golvet, i sängen, på stolen, på bordet och SKRIKER. Det gör ONT!!

Ok, lägg dig i sängen så provar vi med lustgas säger sköterskan.

Andas iiin och ut, andas iiiin och ut. För varje andetag känns värkarna ännu mera intensiva och ännu mera smärtsamma. Vad är det här för skit?
Nej nu dör jag snart! Jag klaaarar det inte , jag dööööör! Snälla ge mig bedövning, vad som helst.

Nej tjejen nu är det dags att börja krysta hör jag någon mumla i ett rus av lustgas och smärta.
Jag trycker på av kung och fosterland. Aaaaaaj, aaaaaaaajj, AAAAAAAAAAAAJ! Jag KLARAR inte mer! Jag gråter och skriker av smärta.

-Du är jätteduktig säger sköterskan, krysta lite till.
Duktig? Håll käften och dra ut ungen skriker jag men ingen verkar lyssna.
Det sitter fast! Det är något som sitter fast där nere, dra ut det!! jag får panik av smärtan och känslan att något sitter fast.
-Vänta, håll emot säger sköterskan, det är snart klart.

Håll emot??? Aldrig tänker jag. Aj, nej. aaaaaaaaaaaaj. Skojar hon med mig, det är inte april nu, det är för fan mars! Är det över snart?

Slurp! Plopp! Smärtan släppte och det blev kladdigt varmt och blött mellan benen. Och där var han - min lille pojke!

Jag älskar dig min lille vän, men detta gör jag ALDRIG om för alla pengar i världen!